Satmara studio / nya studio Underground ?
Nu denna veckan börjar vi med små osynliga förberedelser att planera för att få igång en kommande studio, atelje och ev.galleri på västusten utanför Falkenberg. Nu denna veckan har vi flera möten med regioner, grupper och olika kollektiv samt konstnärer. Vi är långt ifrån att påbörja men fröet är planterat och man kan känna hur det gror, under marken (in the underground) och vill börja växa.
Tanken är en konstgård på den Halländska landsbygden, öppen för kreativa, konstnärer, artister, modeller, nyfiken allmänhet och alla som vill skapa. Platsen är ganska unik, ett byggnadsminne med mängder av plats, sovrum, lador som skall bli atelje, kanske även ett mindre galleri. Som en perfekt plats för "artist in residence" men utan allt bös och krångliga regler. En plats för alla att skapa på, besöka när de vill, en dag eller tre veckor, det är nära till allt. Mer info kommer under 2024.
Ps. Loggan skapades som förlaga till T-shirt "the Satmara Czonspiracy" men insåg den är utmärkt som logga även till nya studion, Tee snart i webshop.
%20art%20dsm-5,%20Edward%20Munch,%20Warnemunde.jpg)
Var en månad sedan jag fick veta att jag blir kvar här, efter mer än två månaders ensam vandring i dödskuggans dal med hennes likgiltighet, ignorans - discard phase. När man behövde någon som mest, då visade hon mig vad jag betydde för henne - ingenting.
Tog mig ett tag att tära mig igenom kylan och ondskan, så förödande, så livsfarlig, ful. Fasthållen, bunden vid osynliga kedjor, förnekad, osynlig, allt hon är, isdrottning.
Hon var allt hon sa hon var en mörk natt på den gamla hedniska offerplatsen smörkullen, den som skulle ta och förgöra min själ. Fast hon senare viskade att hon är ofarlig och snäll. Hon lyckades nästan förgöra men själar som mig är svåra, har vart här innan, har sett alla hennes sidor, de vackraste fula och de fulaste vackra, så många gånger nu.
Inte bara i henne, i allt jag någonsin vart, som Hades, som Akelarres, som mörkrets furste och flugornas herre i alla tider är hon alltid där jämte mig, i olika skepnader, vampyren som dränerar. Enbart för att hon vill förgöra mig, ta av min lust, kopiera och spegla mig, förringa mig, förneka mig, allt för att undslippa hennes egna tomhet, självhat och hennes osäkerhet inom. Jag älskade t.o.m dyrkade, lät mig utnyttjas, för att vinna oss. Vi förlorade båda.
Tiden gick och jag gick med, såren består men ändå, hon var vacker, i all sin sårbara ömklighet och spelade oskyldighet, alltid offret även när hon sätter världen i brand eller jagar med stålet i hand.
Jag har lurat mig själv så många gånger nu men en idiot som mig själv gör gärna det, förlorar mig i tron på kärleken. Gillar känslan nu när vi blev spöken igen och jag kom undan, inte alla gjorde det med livet i behåll. Jag förstod - Makten hon trodde hon hade är borta. Hon förlorade kanske den enda som genuint brydde sig om henne. Hennes egna val. Undrar för mig själv vem hon är nästa gång jag träffar henne i någon av hennes skepnader, kanske rödhårig, eller vem vet kanske hon kommer från långt härifrån, från Liliths ursprung mellan medelhavet och röda havet, eller vem vet, är det du, Lilith ?
Kartan är trasig och finns många vägar att välja på till att köra helt vilse igen. Under glöden glöder glöden för mig, pulsen återkommer, jag reser mig, känner svavlet och skapar någonting nytt att förlora mig till. Skapar konst av det jag upplevt. Väldigt utlämnande, ärlig, demoner. Om och om igen, beväpnar mig med vingar, med att vara stark, börjar ta för mig igen, lever, skapar, pulserar, ÄR - precis allt det där.
Bilden ovan " Lionized beliefs by the codependent" är censurerad för insta, Den handlar om mig, om henne, om allt jag är, vi var och varit. Tog den i Mecklenburg mellan Warnemunde och Heiligendamm - Kuhlungsborn, i en hemsökt udda skog som heter "Gespentzerwald". Lustigt nog ghostwood/spökskogen översatt. Modellerna är väldigt nära vänner till mig som förlorade sig själva på vägen och brände sig, varandra. Jag hoppas de båda hittar hem igen.
Platsen är varm i mitt hjärta efter mina år som artist in residence där och mina år i Berlin, udda nog jämförde media i Tyskland mig vid min första utställning där i der ostssebad kunsthalle som en nutida Edward Munch, förstod det aldrig då.
Idag när jag ser den bilden, andra - inser jag desperationen i dem och att jag skapat av mina egna demoner, känslor, medberoende, frustration, kärlek, galenskap, brustna visioner och utopier. Vad jag heller inte visste när jag läste det första gången var att Edward Munch var artist in residence i just Warnemunde, fast då 100år tidigare än mig och när jag ser hans egna bilder från samma platser jag skapat på, med hundra års mellanrum. Jo, vi kanske kände likadant inombords, hans demoner påminner om mina.
Fick se hans bilder nyligen som han tog just här, Jag har uppenbart inspirerats av honom mer än jag någonsin själv insett. Skapade ett litet hommage till han utanför hans gamla artistbostad som jag förhoppningsvis ställer ut i Warnemunde kommande året. Mer om det senare.
Czon dog, omkring 2019-2020 efter de senaste stora utställningarna i Spanien Agua de Busot / Balneario de Aigües i Alicante sen efter upploppen vid Sanatorium di Espuna där La guardia försökte stoppa konstbesökarna att komma in för att se utställningen.
Pestens tid med Corona / covid kom och jag försökte leva ett annat liv, tillsammans med hon jag älskade runt om i Europa.
Hon kämpade mot och med sina inre demoner, även jag drogs in i mörkret, förtvivlan och mitt egna medberoende men gav aldrig upp henne.
En dag i maj 2023 efter sju år tillsammans var vi över, det gick inte längre för någon av oss. Demonerna vann och hon flyr dem ännu, ser oberörd ut men jag vet hur de sliter henne itu. Jag kämpar med gamla och nya egna som tär mig helt sönder. Hon, kommer alltid vara en stor del av mig, kanske vi var precis allt det där alla jagar, vackra, brinnande, cause we dont care, lyckliga, bra för varandra, men ändå inombords trasiga, fördömda. 4-ever ever var sju år.
Dagen efter vårt uppbrott fick jag en dom. Förvisad till skuggans dal, där radiotystnad och kyla alltid råder. Midvintermörkret.
Inser att i den korta tid som eventuellt finns kvar, kommer jag försöka skapa igen, ett slags sista kamp, ett avslut för mig, ett arv ingen bryr sig om "Länge leve Czon". Vet inte vad det kommer bli eller är.
Vet att allt här faller hårt, jag, det vi hade, det vi var, förmultnar, försvinner och inget bestod. All thoose burning bridges. Idag undrar jag varför jag lät henne att skada mig, när jag ändå aldrig nådde fram, hon fanns inte där för mig, kärleken är blind, och jag var idioten som ville tro, på alla vackra sagor man aldrig skall tro på. Jag försökte, det räckte inte. Hennes tystnad, självskada, on/off, allt hon övergett, förminskat, övergett, the Discard, all ghosting och silence treatment, olust, apati och alla härskartekniker. Lämnar djupa sår inom, kanske osynliga utåt men kännbara. Fan, att våga älska någon är det svåraste man kan göra, jag önskar hon hade vågat, försöka älska sig själv, för vår skull. Om hon skulle kunna se sig själv som jag såg henne, skulle hon förstå, att hon är, precis allt det där, idag är det för sent, för mig, för henne, för oss, tiden gick och vi gick med..
Idag, nu när jag vet vad som väntar, inte hur;
Bara ånger, rädsla, känslan; att jag aldrig någonsin räckte till, förbannar mig själv, förbannar allt som aldrig gick att rädda. Vi misslyckades, det är ingen lätt börda att bära, det krävs två för att dansa.
Nu är det juli, ren besvikelse på mig själv, smärta, redan gett upp, vet att jag skall in under kniven, det finns en chans, men känner ändå, "Game over", det är över för en brinnande tärande konstnär som mig.. Vi kanske ses, vi kanske hörs, jag vet ärligt inte längre, det är tunga svarta tankar, inte bara det vi hade, utan allt jag misslyckats med i livet. Framgångarna gav ingenting, ingen lycka, såren som jag bär med är alla misslyckanden, de känns igenom och den ångesten, att vara bakbunden, inte kunna göra någonting längre, det är en förbannelse jag inte önskar någon.
För Er som aldrig sett min konst tidigare, hoppas Ni kan se igenom det nakna, det mesta handlar om personliga demoner, de som alltid flåsade i nacken, om drömmar som gått sönder, om visioner och utopier jag en gång drömde, de jag letade efter, försökte uppnå, jakten på puls och liv. Som Ni vet var kvinnan hos mig alltid det starkaste könet. The force of nature och kanske en dag ni kan se konsten för vad den är; mina verk : Min verklighet.
Bilden i detta inlägg togs för några dagar sedan nere i Krapperup tillsammans med Beholdthelandofsin. När jag tog den hade jag aldrig en tanke på vad den handlade om. Det slog mig nu.
Hades, mannen i förhållandet, tillika kungen av underjorden tynade bort och dog efter ett besök i vår värld, helt ensam, utan hans älskade vid sin sida. Eller någon annan som brydde sig. På vägen till underjorden vid sin dödsbädd tänkte han på sitt liv han haft, insåg att kärleken till de han en gång älskat bestod inom men de han älskade var borta. Kanske aldrig ens funnits. Han var ensam, övergiven, förträngd, glömd från de som sa sig bry sig.
När han gav upp sista hoppet här i sin dödskamp kom han hem, till underjorden, till sin egna trädgård och där stod hon Persephone och han insåg, Hon var del av alla kvinnor han någonsin älskat i en och samma skepnad, alla hennes sidor och han förstod, han var ingen cool djävul, gud eller underjordens härskare utan bara en användbar pjäs i hennes spel och han var nu mer rädd för hennes skönhet, hennes skörhet, hennes styrka och..
/ Czon
My heroine the Underground Grrrl salute you all out here in the unknown with the vulcan hand greeting. Limited editions print will be for sale soon. Czonspiracy homepage on its way.
Numer finns även våra svenska oknytt, väsen och alla andra av Undergrounds skapelser att beskåda i Portugal, Spanien, Frankrike, helt nya marknader för the upcoming Czonspiracy,
Varning! Enligt uppgifter i spansk media har La Guardia och skogspoliser stängt ner hela utställningen. Detta efter stora antal besökare kommit till platsen för att se utställningen. Finns även uppgifter i media gällande att det varit bråkigt mellan polis och besökare så vi ber alla att följa anvisningar från polis och media och hålla sig uppdaterade.
OBS UPPDATERING : Hela utställningen sägs nu vara nerplockad och hela området nedstängt. Vi ber om ursäkt till alla som inte hann se den men personlig säkerhet går före och vi lovar att återkomma till Spanien snart med mer konstiga utställningar ! / Czon
Today we have heard from many sources that La Guardia and also the forest guards has been there and has been really aggresive against all artsy urbanexplorers who wanted to see the exhibit, almost like a riot some said; soo please all ; be real careful if you choose to go there!!! We are not taking any responsibility, everyone enters Sierra Espuna sanatorium at their own risk
 |
| Tack till åskådare Marienne och Mia som såg när Underground will take over satte upp skylten och mailat bilden till oss. |
